Utställning osslund
Helmer Osslund var verksam under en tid då många konstnärer arbetade med geografiska motiv och Osslund gjorde detsamma, och med stor framgång — likt Carl Larsson och Anders Zorn tecknade Dalarna, Eugène Jansson Stockholm och Carl Wilhelmson fångande Bohuslän och Västkusten tecknade Helmer Osslund det norrländska landskapet i klara, färgsprakande drag. År inledde Osslund sina konstnärliga studier, då han under en period studerade under den franske postimpressionisten Paul Gauguin på Académie Colarossi.
I Paris upptäckte Osslund smörpapperet som underlag då det användes oljat papper i ateljéer och målarskolor för skissarbeten. Han hade alltid varit mycket intresserad av såväl gammal som ny konst och höll sig à jour med både museibesök och konstlitteratur, men hade inte kunnat hänge sig åt konsten av ekonomiska skäl. Läs: Leander Engström: med hjärtat i Norrland. Osslund influerade också den unge Leander Engström, som vid ett tillfälle följde med på en målarvandring.
Han reser även till Bonn, Rotterdam, Amsterdam och Skottland, där han både målar landskap och porträtt.
Helmer Osslund – de norrländska viddernas okrönta kung
Där svarvade han delar till lokomotiv i Boston. Men det egna formspråket fann han i Norrland, från Nordingrå i söder till Torneträsk i norr. Båda Helmers yngre syskon skulle komma att arbeta kreativt, systern Frida som författare och brodern Elis som konstnär. Trots att studieperioden under Gauguin var kort, inspirerades Osslund av det dekorativa måleriet och återvände hem full av ny skaparanda. Han spenderade dock inte mycket tid i Jämtland — det lappländska landskapet passade hans humör bättre.
Under dessa vandringar målade han nästan uteslutande på smörpapper, något han tagit till sig från studierna under Gauguin.
Han ändrade sitt namn till Osslund vid flytten till Amerika för att det språkmässigt skulle se bättre ut. År blev Osslunds riktiga genombrottsår, då han anordnar en utställning på Konstnärshuset i Stockholm. Konstnären förälskade sig i de storslagna landskapet med dess vilda forsar, färgsprakande skogar och massiva fjäll. Osslund målar upptornande molnmassor, blånande åsar, forsar och älvar, glaciärer, tunna björkar och förvridna tallar, i ett allt mer monumentalt, färgstarkt måleri.
Helmer Osslund föddes i Tuna, Medelpad, som första sonen i en konstnärligt lagt familj. Trots detta var den konstnärliga banan inte självklar för den unge Helmer, som hade planer på att resa.
Helmer Osslund (1866–1938)
Det var i början av talet som Helmer Osslund på allvar fann sitt konstnärliga habitat då han började måla de norrländska vildmarksvidderna med Lappland som centrum. Hans måleri blev allt mer dynamiskt och Osslund gav sig ut på långa vandringar i ödemarkerna med färger och smörpapper. Läs: Grannlandets stora stjärnor. År återvänder Osslund till Sverige, dels på grund av sin begränsade ekonomi, men också för att allteftersom konstnären upptäcker sitt egna konstnärliga formspråk, lockar Norrland allt mer.
År reste Osslund för första gången till Abisko och Lapporten, från vilka han skulle komma att hämta några av sina mest storslagna motiv. På hösten hade Osslund fått nog. Läs: Konsten att måla plein air. Men konstnärskapet begränsades inte till de norrländska vidderna. Han var son till Daniel Åslund samt var bror till konstnären Elis Åslund och halvbror till Frida Åslund. Helmer Osslund gick bort i Stockholm, efter att ha varit svårt sjuk i Parkinsons sjukdom under många år.
Det var ett billigt material lätt att bära med sig ut i naturen. Pappret var lättare att bära med sig än tunga målardukar och dessutom tyckte Osslund att färgernas glans blev tydligare. Recensionerna var blandade — vissa uppskattar inte vad de kallar det dekorativa inslagen i Osslunds måleri, medan andra kallar måleriet för stämningsfullt, poetiskt, personligt och äkta. Läs: Åtta saker du inte visste om svenska porslinsfavoriter.
På Gustavsberg målade Osslund allt från tallrikar till skålar och krukor. Väggmålningen fick namnet Höstafton vid Stora Sjöfallet och finns kvar än idag. Den jämtländska naturen upplevde Osslund som alldeles för tillrättalagt. Engström skulle i sin tur att komma att göra en liknande konstnärsgärning som Osslund, med den norrländska vildmarken som främsta motiv. År , när konstnären var 23 år gammal, anställdes han på Gustavsbergs porslinsfabrik där han sedan arbetade som dekoratör under fyra år.
Han stannade dock inte länge i Amerika, utan återvände till Sverige efter elva månader för fortsatta studier. Våren fick Osslund sitt livs framgång med en utställning på Konstakademin i Stockholm. Efter att ha avslutat sina tekniska studier flyttade Helmer till USA och ändrade stavningen på efternamn från Åslund till Osslund. Ibland pågick vandringarna under hela månader vilka tog konstnären runt om Norrland, från Nordingrå i Ångermanland till Torneträsk i Lappland.
Jonas Helmer Osslund, född 22 september i Tuna, [ 1] död 11 juli i Stockholm [ 2] var en svensk målare. Hans far, Daniel Åslund, arbetade som lantmätare, men både målade och skrev skönlitterärt. Han ville satsa helhjärtat på måleriet och sa upp sig från Gustavsbergs porslinsfabrik. Nästa år reser han således till Paris, med bara kronor på fickan för att studera måleri. Likt flera andra konstnärer födda runt talets mitt reste Helmer Osslund till Paris för att studera under de franska målarmästarna.
År tilldelades Osslund både bronsmedaljen på Baltiska utställningen i Stockholm och fick i uppdrag att måla stor väggmålning till Gävle läroverks, idag Vasaskolans, aula. När ekonomin så småningom tillät, efter utställningens framgång, reste Osslund utomlands halvårsvis och målade återigen i länder som Tyskland, Frankrike, England och Belgien, men även i Italien, Spanien, Tunisien och Alger.