Fåglar och löv
Stannfåglar och flyttfåglar
Rödhakebo med små ungar. Förutom hackspettarna finns det två småfåglar som är bra på att klättra på skogens trädstammar. Sångfåglar, tex vår lilla lövsångare, som äter insekter i träden, kan flyga över mil till tropiska Afrika! Tjädern äter helst diverse växtdelar som knoppar, späda blad, säd, frön och bär, men den äter också insekter, larver och maskar, särskilt ungarna matas med insekter. Både tjäder- och orrtuppar har ett slags uppvisningsspel i soluppgången.
Den lever av insekter och andra smådjur på marken och följer gärna efter människor och djur t. En viktig grupp är de nattaktiva ugglorna som står överst i näringskedjan och lever på mindre däggdjur och fåglar. Deras dagaktiva motsvarighet är rovfåglarna, t. De finns över nästan hela landet. Under sisningen, som varar drygt 3 sekunder och är mycket ljudlig på nära håll, vibrerar tuppen kraftigt med huvudet.
Boet bygger rödhaken i en liten hålighet i en slänt eller i en murken stubbe så att det är skyddat uppifrån och från tre sidor. En av de vanligaste skogsfåglarna är också landets minsta. Den är ganska sällsynt och finns bara i södra Sverige.
En av skogens underligaste fåglar är stenknäcken. Bofinken som äter fröer, och trastar som äter mask och insekter på marken stannar i Europa. Tjädern kan man hitta i öppen äldre barrskog. Tjädertupp © Ola Jennersten.
Låt löven ligga kvar
Karakteristiska för skogen är också hackspettarna, duvorna, korsnäbbarna, trastarna och mesarna samt kråkfåglarna korp, kråka, lavskrika, nötkråka och nötskrika. Detta utnyttjades av jägarna förr i tiden på så sätt att de tog några snabba steg närmare den spelande tjädern varje gång sisningen hördes. Götaland, Svealand och sydligaste Norrland. Den andra är nötväckan som trivs i löv- och blandskog och har samma utbredning som hasseln, dvs.
Bland dem finns arter som jagas för köttets skull som tjäder , orre , järpe , dalripa och morkulla. Orrtuppar som spelar på en mosse på våren. Den ena är trädkryparen som finns i löv- och barrskog i nästan hela landet. Det görs av mossa, gräs och annat värmeisolerande växtmaterial. Under vintern utgör tallbarr den huvudsakliga födan. Det förekommer sällsynt men regelbundet hybrider mellan tjäder och några andra skogsfågelarter.
Parningen sker oftast i närheten av spelplatsen. Även rödhaken är vanlig. Då ser och hör han knappast vad som sker omkring honom. Rödhakebo med ägg i en rutten stubbe. Tjäderhönan är ganska olik tuppen och har mest rödbruna färger. Fågelungars gap är oftast klart färgat för att stimulera föräldrarna att mata dem mycket. Rödhaken är en fågel som knappast saknas i någon skog i Sverige. Sommartid vistas den mest på marken men tillbringar alltid natten i träd, med undantag för honan under ruvningstiden och när ungarna är små.
Till sist kunde de komma inom skjutavstånd. Skogens vanligaste fåglar är lövsångaren och bofinken. Indikatorn Häckande fåglar i skogen baseras på populationsutvecklingen hos sexton utvalda skogsarter. Rackelhane är en korsning mellan tjäder och orre och riptjäder är en korsning mellan dalriptupp och tjäderhona. Honan kommer att lägga 2—4 ägg till, innan ruvningen börjar. Där kan hönorna välja ut en lämplig fader till sina kycklingar.
De fåglar som stannar kvar i Sverige måste också förbereda sig för kylan och bristen på föda. Fåglar står högt upp i näringskedjorna och kan därför antas spegla miljöns allmäntillstånd väl. Rödhakebo med små ungar i en annan stubbe. För att barren under matspjälkningen effektivare skall sönderdelas sväljer tjädern även småstenar. För delindikatorerna som rör död ved, lövrik skog samt äldre skog baseras indikatorerna på ett urval av de sexton arterna.
Ungefär svenska fågelarter lever framför allt i skogen. Två av de fyra ungarna gapar efter mat. Det är kungsfågeln, som bara väger omkring 5 gram. Tjäderns läten under spelet brukar delas upp i knäppningarna, klunken och sisningen.