Krig trä spets
Alla medborgare skulle klä sig efter sitt stånd helst i inhemska material. Alla stånden investerade i bättre och bekvämare bostäder, modern heminredning och klädedräkt samt tidsenliga smycken. Renässansmodet på dansk botten var mot slutet av talet en blandning av tyska och spanska influenser med ett och annat franskt, engelskt och holländskt inslag. Den har både i snitt, färg och detaljutsmyckning starka drag av modedräkten under och talen, vilket har sin förklaring i den politiska och ekonomiska situation som då rådde.
Byxorna var korta, vida och pösande och framhävde de slanka, silkestrumpsklädda benen. Man förbjöd import av lyxvaror som t ex spetsar och dyrbara tyger mm. Kulturen grundades av en ung, entusiastisk och framsynt student vid namn Georg Karlin, som tidigt insåg att det var hög tid att rädda vad som räddas kunde av föremål, folksägner och folkmål från det gamla bondesamhället, vilket alltmer trängdes undan av industrisamhällets utbredning.
När konjunkturen sedan svängde under talet hade högtidsdräkten i det allmänna medvetandet hos bondebefolkningen kommit att bli ett uttryck för det genuint skånska, en tradition värd att bevara och värna om. Kvinnorna bar klänningar med åtsittande liv öppna framtill över en mönstrad underklänning eller en kjol. Under loppet av talet blev det franska inflytandet allt starkare vad gäller högreståndsdräkten medan städernas invånare och bondebefolkningen valde en mer anspråkslös framtoning präglad av holländskt borgerligt mode.
Den danska kungafamiljen var befryndad med många av de regerande kungahusen och modenyheter spred sig snabbt hoven emellan. Spiralborr vars gängade spets ger bättre självcentrering och självmatning, vilket resulterar i precisa hål och mindre vandring på glatta ytor. Tröjan liknar i snittet männens men är kortare. Skäktan var en piltyp med bred spets som i krig, enligt Olaus Magnus, mest användes mot hästarna.
Fri frakt till varuhus. Skjortor och särkar var försedda med väl synliga kragar och manschetter av varierande storlek och utseende. Kung Christian IV startade redan ett ostindiskt kompagni, det första i Skandinavien. Till de tidigaste förvärven hörde folkliga textilier och dräkter från Skåne och angränsande landskap. Vita linneplagg hade hög status och var moderna under hela tidsperioden. Lintyget, skjortor, särkar och överdelar, var gjorda av linne, rikt broderade med stopphålssöm och hopdragssöm och försedda med knypplade spetsar.
Axelpartiet poängterades med en stoppad valk, s k axelkarm, eller för kvinnornas del också av en puffärm. Handkläden, näsdukar, med broderi, kantspetsar och tofsar i hörnen hörde till en modern dams klädsel. Det folkliga materialet har sedan den första tiden utökats med föremål från hela Sverige och övriga Europa, men också jämförande utomeuropeiskt material ingår numera som en värdefull del i samlingen. De kunde vara broderade och prydda med sydd eller knypplad uddspets eller helt tillverkade av spets.
Också bönderna och i viss mån deras tjänstefolk fick del i vinsten. Spiralborr med gängad spets. De utgör basen i textilsamlingen som idag är landets största efter Nordiska Museets.
Tyglexikon: En omfattande guide till olika tyger: Spets Del 2
Den danska tidens relativa välstånd ersattes av ekonomisk stagnation som kom att verka konserverande på böndernas levnadssätt, boende och klädedräkt. Genom sitt geografiska läge kontrollerade Danmark Östersjöhandeln och Öresundstullen gav riket stora inkomster. Avsikten var att med danska skepp förse landet med åtråvärda, exotiska varor och förhoppningsvis också få ett rejält tillskott till statskassan.
Detta gällde särskilt bönderna men både borgare och prästerskapet borde iakttaga en passande enkelhet. Exporten av säd och i synnerhet oxar till kontinenten gav goda inkomster inte bara åt de stora godsägarna och städernas handelsmän. Endast adeln och medlemmar av den kungliga familjen tilläts sväva ut i extravaganser. För trä, plast, gips, komposit. Detta var en nagel i ögat på den svenska staten och låg bakom de krig som fördes länderna emellan fram till år , då Skåne med flera landskap övergick i svensk ägo.
Den skånska folkdräkten är ganska olik dräkterna i övriga Sverige. Artikelnr: Gängad spets. Köpta metallspetsar prydde dopdräkter, brudlister, brudhuvudbonader och bröstlappar. Från att ha varit en modenyhet, som i sin ytterlighet varit förbehållen de besuttna i samhället, övergick den till att vara en traditionspräglad dräkt, så högtidlig att den hade få användningstillfällen och följaktligen endast hörde hemma i de rika böndernas välsorterade garderober.
Standard sexkantsfäste. Männens tröjor vadderades framtill för att ge bröstet den eftersträvade gåslika formen. I övrigt bidrog alla som av olika anledningar vistades utomlands, adelsmän, studenter, kringvandrande gesäller och inte minst handelsmän, till nyhetsspridningen.
Sök soldat
Kvinnorna bar plisserade livkjolar i flera lager och hade en dekorerad bröstlapp i livets öppning fram. Männen var iförda tröjor med axelkarmar, hög midja och skört till vida byxor. Pilar av trä kunde vara cirka 35–40 centimeter långa med en 6–7 centimeter lång järnspets men en mängd andra olika piltyper förekom. Öppet köp i 60 dagar. Landskapet Skåne var med sina stora sädesproducerande slätter, goda betesmarker och blomstrande handelsstäder en betydelsefull del i det danska kungariket, som också omfattade de idag svenska landskapen Blekinge, Halland, Bohuslän och Jämtland.
Den svarta färgen dominerade i både mans- och kvinnodräkten gärna i kombination med rött och grönt. Som representanter för det officiella Danmark var det viktigt att de inte blev till åtlöje och sågs över axeln av gästande utlänningar eller då de själva besökte främmande hov. Dräkterna pryddes av broderier och flätknypplade metallspetsar tillverkade av yrkesmän s k posamentmakare. Inhemsk tillverkning uppmuntrades på alla sätt och utländska yrkesmän av olika slag inkallades till de kungliga manufakturer som upprättades.
Vid bröllop, dop, kyrktagning och begravning bars ännu omkring dräkter med tydliga renässansdrag i konservativa bygder som t ex på Österlen och i Torna härad. Statsmakterna såg med oblida ögon på den ökande konsumtionen av importerade statusvaror och försökte med hjälp av överflödsförordningar komma till rätta med slöseriet utan större framgång.