Salt eller sötvatten
Tidsgränserna som ges mellan de olika faserna är ungefärliga och delvis omstridda. Eftersom Östersjön under Littorinahavet hade kontakt med världshaven påverkades den nu av havsnivåhöjningarna. I allmänhet avser det vatten med en salthalt under ca 0,05 % (se Salinitet). Sjöytan höjdes fram till ungefär 8 f. Den tappades slutligen ut via en passage som uppstod mellan isfronten och Billingen; på bara drygt ett år sjönk vattenytan med 25 meter ner till havsytans nivå.
Det dröjde flera hundra år innan salthalten nådde sitt maximum, vilket enligt äldre undersökningar [ 1 ] skulle ha infallit mellan 5 och 1 f.
Saltvatten- och sötvattensakvarium: Alla 9 skillnader förklaras
Sjön var uppdämd dels av de omgivnade landområdena och av inlandsisen. Allt vattenutbyte mellan Yoldiahavet och Västerhavet skedde via sund i Mellansverige, först via smala sund i den nordliga delen av Hökensås och senare, i samband med det huvudsakliga saltvatteninflödet, via sund i Närke. Den skapades då inlandsisen i den senaste skandinaviska istiden, Weichsel , gradvis började att dra sig tillbaka för cirka 15 år sedan.
Ancylussjön har fått sitt namn av flodhättesnäckan Ancylus fluviatilis som lever i sötvatten. Ancyllusvallen är belägen omkring meter över havet i Mellansverige, 25—40 meter över havet på Gotland, några meter över havsytan i Blekinge och under havsytan i Skåne. Geologen Henrik Munthe delade in Littorinahavet i tre faser: det tidigaste mindre salta Mastogloiahavet , det egentliga Littorinahavet och Limnaeahavet. Men allt eftersom klimatet blev varmare fortsatte de arktiska isarna att smälta och havsytan steg.
Brackvattenförhållanden rådde dock endast under en cirka — år lång period under Yoldiahavets mellersta del. Beroende på salthalten brukar vatten, och därmed floder, sjöar och hav, delas in i saltvatten, bräckt vatten och sötvatten efter fallande salinitet (med 5 % salthalt som referens). Sötvatten. Saltvatten Salthalt: 3–5 % Nästan allt havsvatten är saltvatten och det utgör den allra största delen av vattnet på jorden.
Den snabba landhöjningen gjorde till en början att de postglaciala havsnivåhöjningarna inte märktes i stora delar av Sverige. Ytan sänktes sedan på mindre än år och var 8 f. Från Blekinge och söderut har Ancyllusvallen utplånats av senare havsnivåhöjningar. Så småningom höjde sig havet så mycket att det trängde in över Öresundsområdet, och ungefär 7 f. Kr, följd av en havsnivåsänkning. Tydligast syns Ancyllusvallen på Öland och Gotland, samt efter vissa delar av Smålandskusten.
Tidigare teorier att Svea älv har utgjort ett utlopp har visat sig felaktiga. Vänern fanns inte utan var en vik i Ancylussjön. Littorinahavet hade syrefattiga bottnar, vilket visar sig i svarta ränder i sedimenten på grund av döda bottnar. Limneahavet räknas dock numera ofta som ett eget stadium. Inflödet av saltvatten var till en början svaga och sporadiska men så småningom övergick Ancylussjön i Littorinahavet.
I början var salthalten inte särskilt hög. De salta bottenströmmarna kunde inte tränga in i Östersjöbäckenet och det uppstod en sötvattensjö — Ancylussjön. Kr kom saltvatten in i Östersjöbäckenet. Övergångsstadiet mellan sötvatten och saltvatten kallas för Mastogloiahavet. Sötvatten eller färskvatten är vatten som har tillräckligt låg salthalt för att vara drickbart, men anger inte om det är tjänligt som dricksvatten i övrigt.
Det nya saltvattenshav som bildades kallas Littorinahavet efter vanlig strandsnäcka Littorina littorea som lever i saltvatten. Sötvattenkran i en schweizisk by. Eemhavet kallas det hav som under Eem - interglacialen för — år sedan antas ha omgivit Skandinavien - Finland som en stor ö. Utloppet gick via väldiga vattenfall i Öresund.
Östersjöns utvecklingshistoria – Wikipedia
Nivåhöjningen i samband med havsnivåhöjningen kallas Littorinatransregressionen. Yoldiahavet är geologernas namn på nästa fas i Östersjöbassängens historia, som rådde efter att den Baltiska issjön tömts och vattenytan intog samma nivå som världshaven. Baltiska issjön var en stor färskvattensjö och en föregångare till Östersjön. Ancylussjön uppstod ungefär 8 f. I söder höjdes ytan med 25 meter medan ytan inte höjdes alls i norr eftersom landhöjningen dominerade.
Eemhavet upptog Östersjösänkan med breda förbindelser över Själland till Nordsjön och troligen även över Karelen med Vita havet och Norra ishavet. Ancylusgränsen AG , även kallad Ancyllusvallen där Ancylussjön kvarlämnat en strandvall på sin högsta nivå. Ancylussjön hade ingen förbindelse med världshaven och påverkades därför inte av havsytans höjning. Mellan det som idag är Sverige och Finland finns en sänka, Östersjösänkan , som omväxlande varit fylld med salt-, brack- eller sötvatten, allteftersom avsmältning, landhöjning och havsnivåändringar öppnat eller stängt förbindelser till världshaven.
Tidigare antog man att Yoldiahavet varit bräckt , men nyare undersökningar visar att Yoldiahavet endast var bräckt en kort tid runt 9 f. Under den tiden invandrade saltvattensorganismer till Östersjön, förutom musslan Yoldia arctica idag Portlandia arctica , som gett Yoldiahavets dess namn, även enstaka arter av foraminiferer som Elphidium excavatum och musselkräftor som Cytheropteron montrosiense. I samband med detta bildades en färskvattenreservoar i södra delen av Östersjöbassängen.
Traditionellt har dock inte Littorinahavsfasen ansetts börja förrän 6 f. I yngre dryas tid hade isen dragit sig tillbaka mot norr, så att Baltiska issjön var skild från västerhavet endast av Billingen.