De e änna konstiga fåglar falleralla
Död och förnyelse när vågen kommer. Där faller alla våra gärningar glasklara mot ingen botten utom oss själva. I närbild som ett översnöat skrov med dolda pulsar blixtrande i takt. Och måsar styrde över vattenvidder med blåa åkrar skridande i skummet. Förtröstans alptopp nynnade i etern tretusen meter högt där molnen seglar ikapp. Den stinna brugden vältrar sig i ljudlöst gapskratt under havets yta.
Gråtruten: en harpun med sammetsrygg. Han drömmer fotlöst hängande i vinden sin jägardröm med näbbens skarpa skott. En död sekund när hästen styvnar tvärt och remnar över vattenlinjen som ett blåmoln under åskans känselspröt. Den stora kvarnen drivs av fågelsång. Och ur ett spillfrö, långt från land vid havets ände växande ur vågor, ur en dimbank sköt det upp: ett väldigt träd med fjällig stam och blad helt genomskinliga och bakom dem avlägsna solars fyllda vita segel.
Kommentar: Det mystiska inslaget kommer från Kalevalas sjätte sång Den vita skaran växte: måsar trutar i dräkt av segelduk från döda skepp men fläckad av förbjudna kusters rökar. Och vinden cyklar genom löven fridfullt. Tvärs över gick en fosforväg mot solen. Ännu vid mörkrets inbrott hördes de: en ofullgångenhetsmusik som ur orkesterdiket innan spelet börjat. Och varje träd är fånge i sitt brus. Men på forntidshav drev Väinämöinen ruskad i krabbsjöns vante eller utsträckt i stiltjens spegelvärld där fåglarna förstorades.
Han svävar. Stenarna Stenarna som vi kastat hör jag falla, glasklara genom åren. Osynligt träd i blomning. Elegi Kommentar: Bockstensamannen. Och dieselmotorn dunkande i svärmen förbi det mörka skäret. Och liksom en gråsäl i sin undervattensström går upp till vattenytan, drar ett andetag och dyker — alltjämt sovande — till bottnen så har nu Slumraren inom mig hemligt förenat sig med det och återvänt medan jag stod med blicken fäst på annat.
På samma sätt med den som utan ängslan förhäxad står mitt i sin lyckas tavla med elva sädeskärvar bugande. Han dalar glupskutslagen ner mot ytan och kränger sig kring rovet som en strumpa med några ryck. Barnvisor TaTaTa and Vaggvisor OleVaggvisor Ole℗ Baby TatataReleased on: Artist: Barnvisor TaTaTaAr. Hästens hovar blir ej våta. Och bakom honom: grön hans sångers skog. Då reser sig Den Andre med sin galdr och pilen flyr vidöppet seende med sång i fjärden som ett fågelsträck.
Och Väinämöinen störtar tungt i havet ett brandsegel som väderstrecken spänner. Men i sin forntid färdas Väinämöinen på havsvidd gnistrande i forntidsljus. I dalen flyger ögonblickets förvirrade handlingar skränande från trädtopp till trädtopp, tystnar i tunnare luft än nuets, glider som svalor från bergstopp till bergstopp tills de nått de yttersta platåerna utmed gränsen för varat. Och skuggan samlar sig och blir en flodvåg en flodvåg mörk med måsar ridande.
Och babordshjärtat fräser i en bränning. Den finns bara i Nya Guineas regnskog och lever på bergssluttningar på höjder av till meter.
Dumt fôlk av Gustav Fröding, nästan med Hanna
Med stora kottar glimmande i månljus när utmarkstallen tändes som en fyr. En skuggas näve knyter sig i trädet och störtar honom nu som står förhäxad mitt i sin lyckas bild där kvällens himmel syns glöda bak en vildsvinsmask av skyar. Alarm alarm kring avfall från en skuta! 1. Hans flygarnerver i balans. Förnyelsen är krafters sammanhang mer gåtfulla än ålens vandringar.
Alarm alarm bland måsarna vid fallet! Hans dubbelgångare blev avundsam och träffar hemligt avtal med hans kvinna. Och lyfter som en ande. Den vita skaran växte: måsar trutar i dräkt av segelduk från döda skepp men fläckad av förbjudna kusters rökar.
Fåglarna flockas i svensk poesi
Med eken i ett tusenårigt språng. Då trummar åskan dovt mot horisonten som buffelhjorden flyktar i sin rök. Han rider. Superb Bird of Paradise Denna paradisfågel förtjänar med rätta platsen för den konstigaste fågeln i världen på grund av sin slående fjäderdräkt och absurda parningsritualer.